Allt är förändrat och nu vill jag börja om på nytt. Detta delvis med en helt ny blogg. Så följ med mig på mina dagliga äventyr (whoa intressant jag låter!) i http://themercydisorder.blogg.se :))

Varför vill inte min header synas? Seeeegt ..

.. Vad jag saknat att blogga, haha! ^^

Det var längesedan, sjukt längesedan.

Har som ni alla förmodligen förstått tillbringat 3 månader på sluten socialpsykiatrisk klinik. Efter en månad med LPT poppade jag ur mig ett trauma som jag hållt inom mig i drygt 3 år. Diagnosen PTSD ställdes och Bipolär sjukdom försvann. Borderline och PTSD (Post traumatiskt stress syndrom) är nu mina nya namn.

Ja, vi vet du behöver hjälp.

Men nu ska jag imorgon få komma ut fast med APO-dos ett tag framöver. Detta innebär att jag en gång i veckan får mina mediciner delade för att slippa vara hemma med en massa tabletter. Sedan ska en krisplan sättas upp för att stå som stöd om det krisar för mig.

Tänd eld på dina tankar, dränk dina svarta tysta tårar.

Nu tyst upp med alla dumheter! (hm wierd mening, men ni fattar). Jag ska må bra nu, bättre i alla fall. Mycket mycket bättre och det är jag så taggad på att det skakar i kroppen på mig. Denna gång på ett bra sätt, utan att det är ångest som tar tag i mig. Jag ska ta tag i mitt liv och ni ska bara veta vilka planer som smids just nu .......

I'll be back, behöver bara rehab. Ring eller messa, det värmer oerhört  <3

Saknaden efter dig är allt för stor älskling, om jag bara fick hålla om din varma päls igen. Pussa dig i nacken och be dig lägga dig bredvid mig och somna in i natten tillsammans. Bara för en dag, en dag till.

"Mamma?"
"Lilla foster, lyssna på mig och sluta kalla mig så. Jag kan inte rädda dig och jag vill inte, för jag kan inte lova att finnas för dig. Jag kan inte vara din mamma, min kropp stöter ut dig, för om inte den skulle göra det så skulle min sjukdom göra det."

"Mamma?"
"Ja, lilla foster?"
"Jag hade kunnat ge dig mer mening än alla droger kan."
"Å. det vet jag mycket väl och det är därför jag gråter, förstår du inte det? Kanske är det du som hade kunnat rädda mig, kanske hade min kärlek till dig växt sig så stor att det blev lite kärlek över till mig. Men lilla foster, se det så  här, att ditt korta liv faktiskt hade betydelse. Ditt liv för mig ett steg närmare insikten att jag måste sluta med droger. Lilla foster, du väckte nog en längtan inom mig som jag inte var medveten om. Inte en längtan efter nödvändigtvis just dig, men en längtan om något bortom, efter att få uppleva naturens under, om något som inte bara handlar om egen tillfredställelse. Lilla foster. Lilla foster?"

Men blodet slutar till sist att rinna och fostret kallar inte längre på mig. Det blir tyst och tomt och ..

/ Berny Pålsson

Inga förklaringar krävs och inga ska ges. Tack så mycket.

Jag vet många som sover nu, well inte många men ett par i alla fall. Många i min ålder sover ut nu på helgen men själv så jobbar man på som vanligt. Kan vara jobbigt 06:30 när man gnuggar ögonen en lördagsmorgon och täcket är som gosigast men när cashen rullar in så känns det helt klart värt det!

Normalt sett skulle jag ha (gymmat egentligen!!) sovit nu, passat på liksom, mellan arbetspassen. Men icke. Jag är jättepigg och allt är tack vare solen. Man borde egentligen alltid gå upp i såhär god tid, man får ut så mycket av dagen och solen som äntligen är här. Nu kan man vara aningens mer lättklädd utan att frysa och hur underbart är inte det? :D

Passa på att gå ut gott folk, det gör gott vill jag lova!

Snopen blev jag nyss. Skulle inviga mitt nya gymkort idag i Vällingby och tror ni inte mitt fingeravtryck inte funkar då? Suck .. Dessa nymodigheter .. Dags för arga tonen till receptionen på måndag!

Tänkte på en sak på bussen på väg till jobbet idag. Vilken skillnad det är på mig från kanske ett år sedan.

Då var jag ett kolli, en levande zombie som bara gick på medicin och sov. Jag åt knappt och när jag väl fick Zyprexa ändrades detta snabbt då den främsta biverkningen var just viktökning och ökad hungerkänsla. Då sjönk självförtroendet när min kropp sakta började bli mullig. Men inte kunde jag göra något åt det tänkte jag. Att gymma fanns inte på världskartan, jag var bara hemma. Mitt egna fel men jag var sjuk och sårbar. Jag blev behandlad som ett barn, precis som jag ville. Jag slapp skola och jobb och jagade på soc efter bidragspengar. Inte blev jag friskare heller, tvärtom. Jag hörde röster dygnet runt, jag skar mig och jag försökte ta mitt liv ett par gånger. Jag var i botten, helt klart. Och att leva som så gjorde mig inte friskare, jag mådde skit för all belastning jag var för familj, vänner, sjukhuspersonal osv.

Men någonstans där på vägen så fick jag god hjälp, det märks nu. För nu är jag en fungerande människa som lever på studiebidrag och lön. Jag jobbar. Jag gymmar. Jag tar hand om mig själv. Jag skadar mig inte, jag försöker inte ta mitt liv och jag är sugen på livet igen. Jag har världens bästa pojkvän på toppen av detta också, kan det bli bättre? JO, familjen - helt klart den finaste som finns och jag är skyldig dom en hel massa för all hjälp de givit mig. Tack räcker inte till.

Och ni ska bara veta vilka planer vi klurar på nu. De kommer rädda mig helt klart. Snart ska ni få veta, lovar  (;

Att man kan förändras så, och till det bättre är egentligen helt otroligt. Jag är så otroligt lyckligt lottad som fick ett sånt här avslut, eller slut är det inte än, men påbörjan till ett underbart avslut på ett helvete till levnadsvillkor. Att vara diagnostiserad med 2 diagnoser ska inte betyda ett avslut på livet i sig. Och det ska jag bevisa!

Jag har köpt gymkort! Så nu ska det gymmas. Helst med Alex, roligare då  :)) Men åter till saken. Ska man köra en Gainomax efter träningen eller har ni något annat tips? Kom med förslag!

Tjolahopp! Nu sitter jag här igen, en fredagskväll och funderar.

Var på öppenvården idag och skulle prata med min DBT-terapeut. Då kommer min läkare förbi och stoppar mig. Han ville prata om något så jag gick snällt in på hans rum och lyssnade på vad han hade att säga. Att rabbla upp allt han sa blir bara tråkig läsning men summan av kardemumman är alltså att det verkar som om jag har en tredje diagnos. Och detta är alltså ADHD. Nu är inget säkert förän jag fyllt i papper och skickats på utredning, men som det ser ut nu så har jag en trippeldiagnos.

Normalt sett skulle jag sitta här gråtande för att livet känns skit. Men vet ni vad? Jag bryr mig inte. Mina koncentrationssvårigheter har jag levt med i snart 20 år och att bara få ett namn på det känns inget speciellt. En diagnos till hit eller dit gör mig inget så länge jag får något som råder bot på skiten.

Well, så nu vet ni. Återkommer med svar från papper och utredning. Nu ska jag fundera på bättre bloggning  :))

Fy tusan säger jag bara. Att sätta in en spiral var mycket hemskare än jag tänkt mig, någonsin! Jag reagerade kraftigt och började svettas floder, mådde illa, hade svinont i magen och höll på att svimma. Som tur behöver man inte byta denna förän om 5 hela år så nu är jag säker ett bra tag framöver. Varför jag skriver om detta vet jag inte, men jag kan rekommendera den som preventivmedel då det enligt barnmorskan är lika säkert som en sterilisering. Att sätta in den gör dock svinont, men det ska tydligen vara olika för alla och jag hade väl aningens otur .. Men men, nu är det klart!  :D

Är det inte otroligt fint väder ute? Själv ska man klä sig i väst istället för tjock vinterjacka idag.

Snart ska jag fixa mig lite och ta mitt pick och pack och röra mig mot sumpan där jag och Alex ska gymma! Ska bli så skönt att träna igen, nu ska det bli regelbundet för idag ska jag eventuellt köpa gymkort beroende på om gymmet Alex snackar om är så bra som han säger  (; Ska man bli ambulanssjukvårdare så måste man ha lite muskler vettni!

Nej nu tycker jag att jag inte har något vettigt att skriva  :< Ni får ha det så bra!

Det är med tunga klick jag skriver ... blö nej men vad nördig jag är. Det är i alla fall inte kul för mig att skriva att denna bloggtorka kommer att hålla i sig på obestämd tid.

Jag jobbar som en tok och resten av min tid måste jag lägga på plugg för att någonsin hinna bli klar innan pension. Nu överdrev jag igen, men ni fattar. Sedan ska man självklart ha tid för vänner och pojkvän och sedan blir de inte många procents tid kvar till bloggen. Om jag inte ska nattblogga dvs, men lite ork ska man ju ha till dagen efter, höhö. Vad jag säger är att jag inte finner tid till bloggen, men det finns bättre tider!

Tider som nu när jag har tid över och är rätt pigg. Och tider när jag fått in jobbrutinerna så att jag kan klämma in tid utan problem. Den värsta stressen ska bara lägga sig innan dess. Snart så.

Vad jag babblar på. Huvudsaken är att ni vet att jag vill blogga, jag vill som tusan men tiden finns inte just nu. Sen när den kommer vet jag inte, kanske redan imorgon? Jag kommer i alla fall att blogga då när jag kan.

Tack för alla kommentarer om tandläkarbesöket. Som jag trodde så får jag faktiskt betala i år, suck. Med all läsk jag dricker, rökningen och tungpiercingen så lär det gå åt skogen, men men. That's life och som tur är så är det bara en gång om året. Förra året var jag så inställd på katastrof (trots non payment) och kom därifrån utan några hål alls, yäy. Man kan alltid hoppas på mirakel  (;

Reklamen för Gardasil går på tvn.
Syrran: Fräsch reklam medan man äter ..
Alla: Mhmm.
Reklam för nagelsvamp går på tv.
Syrran: MEN ÅÅH FRÄSCHT.
Mamma: Var det inte bättre än glamudia?
Felicia: Tuula, Klamydia ..
Alla skrattar
Jag: Det var faktiskt reklam om Gardasil, daah.
Mamma: Ja och glamudia.
Jag: NEJ livmoderhalscancer och kondylom
Mamma: Ahaa, Gondulom.

Mammas svenska är på topp gott folk ...

Planerar btw en comeback i bloggen ikväll eller imorgon, stay tuned  ;D

Usch vad bloggen suger nu när jag inte har något bloggsug alls. Jag jobbar på det och en design för den andra delen. Förlåt, jag kommer komma tillbaka. Måste bara få en liten "paus" och skriva bara något inlägg om dagen och ibland kanske inget alls. Nu har jag bara en fråga till er, jag är lite trög men;

Ska jag som fyller 20 år i år betala hos tandläkaren nästa vecka?

Tacksam för hjälp!

Jockis: Älskling
Jag: Aa?
Jockis: Igår var det 7 månader jag blev helt säker på oss två.

Efter 2 års paus fann vi varann igen. Alltid alltid vi två. Du och jag, kärleken <3

Sorry för dålig update. Har haft så mycket med min halsfluss och sedan har jag varit Emma igår också. Har absolut noll bloggsug så jag vet inte vad jag ska skriva. Kan ju skriva detta, fortsättningen på mitt dilemma;

Pojkvännen vill att jag ska ha svart hår
Jag vill ha svart hår
Familjen vill att jag ska ha blondt och INTE svart eller rött hår
Fifty/Ffty av vännerna står mellan blondt och svart.

Svårt läge? Jaaa.

Vill ha en ny design också. Får se om jag orkar knåpa ihop en imorgon och kanske har jag lite bloggspirit då också.

Är det bara jag som gör som jag gör nu? Att efter en tids insjuknande så öppnar jag dörren och fönstret och skapar korsdrag ett tag så att det känns som alla basilusker hoppar ut. Haha, det känns supersmart, men är jag ensam om det så kanske det bara är jag som fått en fix idé om'et.  ;D

Här står maggan med en ehm ja, vad det nu är .. Ville bara testa om mobilbloggningen funkade :)

Vårdcentralen nekade mig. Jag var inte listad här i Spånga (för HUR MÅNGA GGR har jag inte gått dit då?) med adressen i Nacka. "Men jag kan lista mig där när jag kommer?" Ett kort "Nej" fick jag till svar och sedan la vi på. Tjurigt blev det ett tag. Men så ringde jag vc i Nacka som tar emot mig på måndag. Tadaram! Där fick ni Spångish!

Nu kommer hårdilemmat igen. Ska jag färga bort det blonda som det tycks vara många som vill? Eller ska jag färg utväxten och vara nöjd med det blonda jag lyckats få?

Det står mellan blondt, svart eller rött. Vad tycker ni läsare? Nu behöver jag verkligen hjälp ..